“Det kunde ha varit värre”

Hej fina du,

När jag var på gymmet idag sa en kvinna “det kunde ju ha varit värre”, vilket fick mig att fundera. Jag hör mycket på gymmet och många tankar och funderingar uppkommer på detta ställe. Jag formligen älskar att tjuvlyssna på gymmet 🙂
Idag funderar jag därför på just meningen “det kunde varit värre”. Ofta sägs den för att trösta någon som varit med om något man anser vara jobbigt, men hjälper det verkligen att höra någon säga så? Om du sitter och mår dåligt över något och kanske behöver få ur dig de känslorna så kommer någon och ska trösta och säger “det kunde varit värre”. Som att det du känner inte är okej utan att du borde gaska upp dig för det faktisk kunde varit värre. Självklart så säger de så för att hjälpa, men jag har aldrig förstått hjälpen i det.
Jag tror istället det bästa är att låta känslorna komma fram, även fast det kanske gäller något som andra skulle anse vara “litet”. Ut med känslorna och sedan är det dags att hoppa upp på hästen (eller skrivbordsstolen eller var du nu är) för att ta tag i livet igen. Det hjälper ju inte dig om någon annan har det värre, eller att det kunde vara värre. Du känner det du känner och det är okej, även om det skulle ha kunnat vara värre.
Det finns självklart alltid någon som har det värre än du eller som råkat ut förr värre saker än du, men dina känslor är ändå okej på alla sätt. Varför jämföra med någon annan som kan ha det sämre?
Det enda vi ska tänka på är att inte fastna i känslorna och grotta ner oss i dom. En stund kanske, men inte för länge. Det är då den där kända offerkoftan nästintill kan fastna på kroppen och snart inte gå att ta av.

Så, hepp – känn känslorna, acceptera dom (även fast det kunde varit värre) – ut med dom (gråta, skrika i en kudde, slå en kudde, ut och spring, etc) och se sedan till att ta dig ut i livet och fortsätt leva. Allt för som det ska på alla sätt. Even this too shall pass.

Ha en underbar dag och kom ihåg att du är perfekt precis som du är.

Sol, glädje och kärlek
Lina ❤

Lite tankar om livet

Hej alla fina,

Denna tjej (dvs jag 😀 ) har inte bloggat så där otroligt mycket det senaste året precis 😉 Näe, livet blir inte alltid som man tänkt sig. Ofta är det som att livet kommer emellan livet i sig självt. Det är som talesättet: “Om man vill få Gud (Universum) att skratta så ska man göra upp planer för sitt liv”.
Ofta försöker vi tänka fram allt i vårat liv istället för att följa det flöde vi är ämnade att följa. Det flöde som gör att det mesta i livet blir enkelt och flyter på. Att allt blir som det ska vara, utan att vårt kontrollbehov försöker styra upp allt.
Det är lite där jag befinner mig just nu. Det är på alla sätt dags att sluta planera och tänka fram allt som ska ske i mitt liv. Det är dags att släppa taget och låta saker bli som de blir, utan att jag lägger i mig. Istället ska jag följa symboler och tecken jag får till mig och låta känslan i magen styra. Har magen en bra känsla så är det något jag ska göra, men om känslan i magen säger nej, njae, då är det nog inget för mig. Dock ska man ju vara noga med att inte låta rädslorna styra då även dom kan sätta sig i magen. För att skilja på intuition och rädsla brukar jag tänka så här –
När vi har en anledning till varför vi inte vill så är det ofta rädsla, men vet inte varför vi inte vill utan bara har en gnagande känsla i kroppen, jag då brukar det vara intuitionen som vill säga oss något. Det är den jag ska låta styra. Inte det lättaste, men jag måste.
Under alla år har jag försökt styra upp det mesta i livet och det har ju inte gått något vidare alltid, så det är dags att ändra taktik. Fortsätter man göra samma sak så får man ju förvänta sig samma resultat – ganska enkelt egentligen samtidigt som att släppa kontrollen inte kanske är det lättaste. Men för mig är det dags.

Jag var på healing hos mig fina vän Lee igår och det var mycket som kom upp om att ta bort olika sanningar jag har satt på mig själv. Om hur jag är och hur jag vill leva. För några år sedan läste jag mycket om att vara introvert och insåg jag var det. Detta efter att under all år ha trott jag var extrovert. Men näe, det är i min ensamhet jag tankar energi. Ibland med vänner, men oftast ensam. Sedan öläste jag om HSP och då insåg jag att jag var det också. Helt plötsligt var jag en känslig introvert och satte mig själv i ett fack jag tyckte en sådan person skulle passa in i.
Men näe, det är dags att titta utanför mina ramar och ta bort alla mina sanningar och bygga nya. Se och känna vad som verkligen är jag. Under resans gång har jag lite tappat bort mig och det är på alla sätt dags att hitta den som är jag.

Kanske du känner samma sak? Att det är dags att ta bort alla sanningar som du, och andra, har satt på dig och bli den du är menad att vara. Eller är du redan där, heja dig isf!

Sol och glädje och massa skratt och kärlek
Lina ❤

Ps – Jag bloggar väldigt sporadiskt, så ifall du inte vill missa ett inlägg –  tryck på en av Följ-knapparna till höger. Bekräfta det mail du först får och sedan dyker det upp ett mail hos dig när jag gör ett inlägg på bloggen 🙂 Tack för att du följer med mig på denna resa!