Vi är vi – inte “vi” och “dom”

Den polarisering som sker i samhället gör mig otroligt ledsen. Att människor kan vara så elaka mot varandra och känna sånt hat. Det är för mig oförståeligt …
Alla är vi olika och ser saker ur olika perspektiv beroende på vad vi har varit med om i våra liv, jag förstår det. Har det någonsin lett till något bra när vi delar in oss i “vi” och “dom” …? Nä, jag tror inte det. Det leder bara till polarisering och hat.

Vi är INTE två grupper i samhället. Det finns inte en grupp som är för och en som är emot.
T ex de som tagit sprutor – i den “gruppen” finns de som längtat efter sprutorna och ser det som en räddning och även kommer ta alla “booster” som kommer, vissa har tagit för de känner att de borde, vissa gör det för att det är smidigt inför resor och annat, vissa gör det för att jobbet kräver det, etc

Och ang de som inte tar sprutor – i den “gruppen” finns de som är emot alla typer av vaccin, vissa känner de litar på sitt immunförsvar och är väldigt hälsosamma, vissa tycker mRna-tekniken är läskig och opålitlig, vissa ser det som att det handlar om något helt annat än ett virus och ett vaccin utan att det handlar om makt, etc.

Det finns såklart fler varianter i varje “grupp”, men jag vill bara visa att vi är INTE två grupper i samhället. Vi är många många olika. Men på något sätt känns det som många finner styrka av att känna ett “vi” MOT “dom” och DET skrämmer mig.
Många lägger ut hånfulla inlägg mot de som tagit sprutor och många lägger ut hånfulla inlägg mot de som inte tagit sprutor. Allt detta leder bara till en större polarisering. Det är dags att förstå att vi alla är sprungna ur samma källa och vi alla är sammankopplade. Det du gör mot någon annan gör du mot dig själv.

Jag kom att tänka på en studie som gjordes i en stad (kommer tyvärr ej ihåg var, men GISSAR Chicago, men kan ha HELT fel) där massa människor satte sig och mediterade. De spred sitt ljus och kärlek. Under denna period minskade brottsligheten i staden. Det får mig att tänka att jag vill skicka ett meddelande till er härliga ljusarbetare som finns på min blogg. Höj ditt ljus och frekvens – meditera och sprid ljuset. Det är dags att se till så mörkret och hatet minskar och frid, kärlek och ljus kan få större plats.

Ha en ljuvlig tisdag. Här är det snöstorm och tittar man ut tror man jultomten är på väg vilken sekund som helst. Otroligt mysigt. Och jag är väldigt tacksam att vi inte behöver ta oss iväg med bilen en dag som denna, utan kan njuta vid brasan eller i snön i naturen med Taxi.

Massa kärlek,
Lina ❤

Bilden är från igår. Idag är ALLT vitt och yr runt typ överallt 😉

För den som gillar JP Sears, så såg jag precis denna video efter jag hade skrivit detta inlägg om just polarisering. Den är väldigt bra gjord. Både rolig och informativ 🙂 Klicka här för att kolla. Bara typ 6 minuter.

Att tillåta de känslor som kommer

I världen vi nu lever i kan våra känslor pendla enormt mycket. Vissa dagar känner vi sorg och uppgivenhet medans vi andra dagen känner vi kan stå på barrikaderna och skrika. Jag tror det är extra viktigt just nu att vara snälla mot oss själva med var vi befinner oss för dagen. Vilka känslor vi har inom oss. Acceptera att de finns och klappa oss på axeln när det behövs och ge oss själva en extra kram när det behövs. Vi gör alla vårt bästa just nu. Och vårt bästa varierar från dag till dag så vi kan inte jämföra oss själva med oss själva då våra förutsättningar ändras just från dag till dag. Och hur ska vi då ens kunna tänka tanken att jämföra oss med andra? Nä, var snäll mot dig själv. Extra snäll just nu. Ta hand om dig Säg snälla saker och vet inom dig att du alltid gör ditt bästa.

Under många många år flydde jag de flesta känslor jag hade. Jag orkade inte känna dom. Det kunde gälla starka känslor av ilska, sorg men även glädje. Jag gjorde allt jag kunde för att inte känna. Jag försökte döva med mat, alkohol och genom att ha en fullbokad kalender där ingen tid för tankar eller känslor fanns.
Efter bilolyckan 1999 ändrades detta. Jag kunde inte längre fly. Kroppen orkade inte. Jag försökte dock ett par år till med just alkohol. När jag var full dämpades mina känslor och smärtan blev mindre och jag stövlade på i livet i en enorm hastighet. Men allt kommer alltid tillbaka. Vi kan inte fly oss själva. Vart vi än går är vi ju där.
Och efter några år insåg jag att jag måste lära mig att leva med alla känslor. Jag lärde mig att skrika och slå i en kudde om jag var arg. Gråta till sorgliga filmer för att få ut all sorg. (För mig ser jag tårar som själens sätt att andas och sjävklart måste vår själ få andas stundtals.) Och när jag var glad skrattade jag så magen krampande. Just skrattet för mig är otroligt viktigt och jag har fota sagt att en dag utan skratt är en förlorad dag. Skrattet läker otroligt mycket och humorn hjälper oss när livet kan vara tungt.
Jag tror även att om vi låter känslor sitta kvar i kroppen genom att trycka ner dom, kommer de tillbaka till oss i form av ilska eller sjukdom. Nä jag tror på att släppa ut känslor ur kroppen – aldrig låta dom fastna och bygga bo.

Jag önskar dig en magisk Första Advent.

Massa kärlek,
Lina ❤

När sorgen ibland tar över …

Vissa dagar är så otroligt tunga. Jag känner hur kraften går ur mig när jag ser vad som händer i världen. Jag blir så ledsen och tappar all kraft. Jag ser ett klipp om aboriginals rop på hjälp i Australien och tårarna forsar nerför kinderna.
Vad är det som händer?
Varför ser inte fler att det är något som inte stämmer?
Jag förstår inte …

Alla dessa jobbiga känslor samtidigt som jag vet att allt är som det ska vara. Att det som sker nu måste ske. Att det vi går igenom nu kommer att finnas i historieböckerna. Jag vet och förstår allt detta. Samtidigt gör det så ont i hjärtat när jag ser hur ett vaccin som bara är villkorat godkänt tvingas på människor i olika länder. Så många kortvariga biverkningar som tystas ner. Över 85000 anmälda till Läkemedelsverket i Sverige än så länge (och nej det är tyvärr inte mestadels ont i armen …). Flera unga killar har fått hjärtproblem. Många idrottsutövande män har fallit ihop på planen för att hjärtat la av efter de tagit sprutor. Inget får synas i media. Allt tystas ner. Varför? Pfizer vill nu att alla deras studier inte ska bli offentliga förrän 2076. Varför? Varför kan inget ifrågasättas? Har man rent mjöl i påsen får allt ifrågasättas. Allt!

Jag kan bara inte förstå. De som vill ta en spruta – gör det.
De som inte vill ska inte behöva.
Det ska vara ett fritt val.

Det är så mycket sorg i hjärtat. Jag har sett så många videos med unga som fått skador av vaccinet och det är inga läkare som vill säga att det är en biverkning. Varför? De får kämpa för att få vård. Varför?

Det är så mycket jag inte förstår av det som sker. Samtidigt som jag vet att det som sker måste ske.

Redan i april 2020 fick jag en vision till mig att världen skulle delas upp i två världar – en vaccinerad och en ovaccinerad. Jag förstod inte bilden vid den tiden då det inte ens fanns ett vaccin då. Men nu ser jag den. Jag ser polariseringen som inte borde finnas. Jag ser hatet som inte borde finnas.

Men ja, jag ser också mycket kärlek. Och jag vet att DET är vad jag måste lägga fokus på. Vad vi ALLA behöver lägga fokus på – kärlek och sammanhållning. Vi ÄR ett. Vi är alla sprungna ur samma källa. Vi måste hålla ihop. Tillsammans är vi starka – vaccinerad som ovaccinerad – JAG ÄLSKAR DIG!

Massa kramar och kärlek ❤

En vacker regnbåge en dag i höstas ❤

Vi har alla olika roller i det som sker

Världen är turbulent och jag tror det är viktigt att veta att vi alla har valt att vara här just nu. Just i denna turbulenta tid. Det är så jag ser livet. Jag ser det som att vi som själ väljer ett liv att leva och sedan kommer ner på jorden. Att vi väljer de utmaningar vi är med om för att växa som personer och få lärdomar.
Hade jag tvivlat på det så hade jag kanske tänkt – men jag valde inte det övergreppet? Jag valde inte bilolyckan? Jag valde inte att vara i en misshandelsrelation? Ja, detta är några av få saker jag har varit med om och ja, som jag ser det så valde jag detta innan jag kom ner på jorden.

Jag kan se att allt jag har varit med om i livet har lett mig dit jag är idag. Att allt vi är med om i livet är som pärlor i ett halsband – att allt behövs för att vi ska bli de vi är menade att vara.

Jag tror det är viktigt att veta att alla har olika roller i det som sker nu. Vissa är krigare, vissa är ljusbärare, vissa är lojala, vissa är passiva, etc. Man kan självklart vara flera saker samtidigt, men just att vi alla har olika roller är viktigt att komma ihåg. Vissa står på barrikaderna och skriker. Vissa finns i bakgrunden och lyfter ljuset där mörkret är som tyngst. Och vissa har helt andra roller.
Det är bara så viktigt att inte anse att alla borde ha samma roll. Vi KAN inte ha samma roll. Vi ÄR olika och HAR olika roller i detta liv. I det som nu sker.

Vet du vad din roll är?
Jag har inte riktigt hittat min roll i allt som sker nu.
Jag vet att en stor del av mitt livssyfte är att sprida ljus och glädje och hjälpa, men kan det vara mitt “uppdrag” i allt som sker nu? Jag vet inte. Jag tror överlag att vi är här på jorden för att göra det som får vårt hjärta att sjunga. Det som ger oss glädje.
Men med tanke på det som sker idag kan dock våra roller ändras lite. Vi kanske inte kan fokusera på endast vad som får hjärtat att sjunga.

Jag har fått mycket medialt till mig sedan februari i år. Jag har frågat om jag kan få hela bilden av allt som sker i världen men har bara fått små fragment. Svaret jag får är “Du kan inte hantera hela bilden” och ja, det kan nog stämma. Bara det lilla jag har fått har skakat marken rejält under mig.

Det är många tankar och känslor i allt som sker. Jag mediterar, är i naturen och är tacksam för allt det fina som finns. Samtidigt känner jag ibland en panik över allt som sker och blir uppgiven. Jag tror det är viktigt att tillåta alla känslor men alltid komma tillbaka till tilliten – att allt kommer lösa sig. Att allt blir bra. Det är som det gamla talesättet –
“Allt blir bra till slut. Och är det inte bra, ja då är det inte slut.”

Önskar dig en magisk fredag ❤

Kärlek och glädje,
Lina ❤

Kanske det är dags att börja blogga igen?

Härliga du!

Hur har du det? Är det mycket som snurrar nu när livet och världen är i kaos?

Ja det är verkligen mycket nu … Saker blir inte alltid som man tänkt sig. Ibland blir de bättre och ibland blir de värre och ibland ändras de helt. Det är nog det enda vi kan vara säkra på med livet – att allt alltid är under förändring. Alltid. Inget står still och inget är alltid som det brukar vara.

Senast halvåret har mycket snurrat i mitt huvud och jag inser jag ska försöka börja sätta ord på det. Jag är bara inte säker på vad det är jag behöver få ur mig, men det kommer väl visa sig 😉 Skrivandet för mig har alltid varit läkande. En sorts rensning i hjärnan när allt kommer ner på pränt. Det har fått mig att inse att när jag mår toppenbra skriver jag inget. Jag skriver verkligen bäst när livet inte är på topp. Men är det riktigt jobbigt, ja då skriver jag inte heller. Det är det här lite melankoliska som gör att jag behöver skriva och få ur mig saker och ting. Så varför inte börja blogga? Eller blir det som det har blivit några gånger att jag skriver ett inlägg och sen dröjer det några år 😉 Haha det får tiden utvisa.

Vi har äntligen flyttat till hus på landet och stormtrivs. Under nästan tio år har jag velat bo i hus, men livet har styrt mig på andra håll, men sedan två månader tillbaka bor vi alltså äntligen i hus. Med naturen runt knuten. Overkligt underbart!

Som HSP och empat känner jag alltid av andras känslor och mående även fast jag inte vill det. Jag har aldrig riktigt lärt mig att stänga ner. Många har sagt att jag ska se som en sköld över solarplexus eller se mig själv som i en glaskupa, men nä, det funkar inte. Andras känslor dyker ändå in i mig. Och det mina vänner, känner jag knappt av längre när vi nu bor på landet. Att som just empat och HSP bo mitt i en storstad, i en lägenhet, med grannar på alla håll och kanter – det BLIR tungt. Det är sååå mycket lättare att andas nu. Helt fantastiskt. Och vi bor större så vi får verkligen plats nu. Jag kan svänga på armarna i vårt hus utan att slå till en växt eller en vägg eller en möbel. Och vi kan se långt från där vi bor. Och vi har skog bakom huset. Det ger mig en sån frihet och ett stor känsla av att få plats och verkligen kunna andas. Underbart.

Och vi blev med taxen Taxi för snart tre månader sedan och hon är helt fantastisk. Vi kallar henne Raketen då hon far fram med livet som insats 😀

Ja, och vi har förlovat oss. Ute i skogen 😀 Livet rusar på.

Det är dags nu att se vad som kommer komma fram när jag börjar skriva. Vad det är som behöver komma ut och ventileras eller redas ut i skrift.

Önskar dig en dag fylld av magi och kärlek,

Sol & glädje,

Lina ❤

Ps – Jag bloggar lite sporadiskt, så ifall du inte vill missa ett inlägg –  tryck på en av Följ-knapparna till höger. Bekräfta det mail du först får och sedan dyker det upp ett mail hos dig när jag gör ett inlägg på bloggen 🙂 Sååå roligt att du vill följa med mig på denna resa!