Hur känner jag skillnad på rädsla och intuition?

Hej fina du,

Den senaste veckan har jag funderat mycket på rädsla och intuition och inser att jag inte riktigt har koll längre. Vi flertalet tillfällen under årens lopp har jag inte lyssnat på den rätt som skrek åt mig att inte sätta mig i bilen, inte sätta mig på MC:n, och ja, det blev ju inte bra alls det där. Vi voltade med bilen och jag fick välta motorcykeln i en rondell då jag höll på att bli påkörd från sidan.
Så några gånger har jag alltså inte lyssnat och då har det inte gått så bra så nu har jag hamnat i en sits där jag blandar ihop intuition och rädsla. Att det jag känner kanske egentligen är rädsla då jag är på väg ur min comfort zone, men rädslan då att det egentligen är intuitionen som skriker gör att jag då avstår att göra saker. Detta funkar inte längre.

Tidigare har jag sett det som att intuition är den känslan som kommer PANG och man egentligen inte kan förklara varför man känner som man gör – att känslan bara är där, men helt utan svar på känslan. Medan rädslan är något som växer fram och som man kan förklara – att man tex är rädd för att ta det där nya jobbet för man kanske inte kommer trivas, kollegerna kanske inte är trevliga, etc.
Så att intuition är en obeskrivbar känsla som “bra” eller “dåligt” med något som är på väg att ske – utan förklaring och rädsla finns det “svar/förklaringar” till känslan.

Men senaste tiden fungerar det inte riktigt. Jag tror min hjärna strular till det genom att tänka för mycket. Att när jag får en ingivelse så följer den, men när ingivelsen närmar sig uppfyllande/utförande börjar jag bli rädd (då jag är på väg ur min comfort zone), och tror då det är intuitionen och vågar inte göra det då jag är rädd att råka på en käftsmäll…

Ja, som du hör – så här kan man ju inte hålla på 😉

Hur tänker du kring detta? Dela gärna! jag tar tacksamt emot alla tankar och idéer. Och vill du inte skriva en kommentar får du gärna maila mig på –  lina (snabel-a) happyhippie.gmail.com

Ha en helt underbar dag,

Sol, glädje och kramar
Lina ❤

Att uppskatta de små tingen och se det vackra i det lilla & mötet med ett medium

Hej fina du,

För mig är det så otroligt viktigt att se det vackra i de små tingen i livet. Uppskatta små vardagliga saker man kanske ibland kan förbise om man har för bråttom. Jag försöker även fokusera på att se det fina när inte allt egentligen anses vara “fint”. Som bilderna i detta inlägg. Alla är tagna vid samma ställe. Precis bredvid ligger en 70-väg med mycket trafik. Några meter bort är en motorväg och till vänster ligger det fullt med fabriker som konstant sprutar ut rök.
Jag hade kunnat fokusera på att denna mysiga väg ligger väldigt tråkigt, eller så kan jag fokusera på att det är helt fantastiskt att få se detta vackra, mitt i alla trafik. Det är helt underbart. Jag vet inte hur många gånger jag har stannat vid denna väg och tagit foton. Jag ser nya saker att fotografera varje gång jag stannar. Anledningen till att jag kommer förbi här så pass ofta är att Egons veterinär ligger åt det här hållet, och ja, där har vi ju tyvärr spenderar mycket tid. Men nu är han bra. Sååå bra. Jag är tacksam så jag ibland får tårar i ögonen.

För mig handlar livet så mycket om att se något bra i det mesta som sker. Vissa gånger känns det inte som det finns något bra, men efteråt kan man ofta se vad man lärt sig som varit bra, eller hur man tvingats utvecklas, etc. Ur något ont kommer alltid något gott anser jag.

För några dagar sedan var jag ute och promenerade och gick in på ett andligt ställe för att se om de hade nån lapp uppsatt ang tider med meditationer och annat. Denna spontanitet ledde till ett möte med ett medium. Vi satt i nästan en halvtimme och pratade om vad jag ville, vad det var jag sökte. Jag förklarade att jag egentligen mest ville ha ett schema men att jag nog egentligen funderar på hur jag ska gå vidare medialt. Att jag känner jag behöver hamna på rätt köl, med rätt fokus för mig och att jag inte riktigt vet hur. Att jag nog behöver få hjälp att få kontakt med mina guider, då jag mest “skött mig själv” och nog inte riktigt lyssnat in på det just dom har att säga …
Ja, detta möte blev väldigt spännande och nu får jag se hur jag går vidare. Kanske jag hör av mig och bokar in mig för att prata mera. Vi får se. Allt sker just nu väldigt långsamt i mitt liv efter att ha haft en fullt upp med smyckena och det mediala. Livet har sin gång med varvad aktivitet och vila och jag vet att jag är exakt där jag ska vara i livet.

Sol, glädje och kärlek,
Lina ❤