Bekräftelse på min mediala sida och massor av tacksamhet och glädje

Hej fina du,

Alltså, åååh vad glad jag blir när något jag gör fungerar och uppskattas av andra. Det är underbart att kunna hjälpa. Vad pratar jag om? Jo, det jag skrev om i detta inägg här – om spöken och annat 😉

Jag har nu fått feedback på det mediala jag gjorde för ett litet tag sedan – dvs “rensade” på en bekants arbetsplats samt kollade i hennes hem vad det var som störde hennes barn på natten så han inte kunde somna.
Hon var eld och lågor.
“Lina, du fattar inte. Han sover för första gången i hela sitt liv. För första gången på åtta år sover han en hel natt. Vi har testat ALLT innan. INGET har fungerat. Han sover Lina. Hela natten. Du fattar inte!” Hon gav mig en stor kram och log med hela ansiktet.
Åååh, hela jag ryser när jag får höra sådant här. Jag får gåshud över hela kroppen. Det är så härligt och underbart. Och att det jag gör – sitter i min meditationshörna och “kopplar upp” mig mentalt på hennes hem (som jag aldrig har varit i och jag har aldrig träffat hennes son heller) och “pratar” med det/de som stör henne, ber dom backa, hjälper dom vidare ifall de fastnat (jordbundna andar), etc.

Och påa arbetsplatsen var det hur lugnt som helst numera. Där såg jag bland annat en man som gick runt och ville styra upp allt. Han var inte lätt att få över till andra sidan, men med hjälp så gick det Han hade otroligt svårt att släppa taget. Jag undrar lite ibland vad som gör att vissa jordbundna andar snabbt går över till andra sidan vid hjälp medan andra håller sig hårt fast samtidigt som det inte känns som de har något ouppklarat här … Ja tiden får utvisa vad jag får för svar på det – spännande!

Jag har inte gjort något sådant här på många år. Jag var aktiv med detta under endast ett-två år även fast jag alltid har känt av att det finns något runt mig hela tiden. Tydligen har jag under uppväxten även sagt lite “läskiga” saker om framtiden emellanåt, utan att ens tänka på det.

Efter en lång paus känns det som det nu är dags att göra det jag är här för att göra – hjälpa andra och kommunicera med andra sidan på något sätt. Jag vet inte exakt hur, men det här med att “rensa” i hem så folk kan må bra och sova gott känns väldigt fint att göra. Helst gör jag det dock hemifrån då i vissa fall energierna kan vara så tunga att arbetet för mig är lättare att sköta på distans. Inget blir bättre av att jag är på plats. Jag “ser” allt framför mig i vilket fall.

Jag vill även jobba med att hjälpa andra att hitta den dom är menade att vara. Att hitta tillbaka till de drömmar som fanns när man var liten. Drömmar man släppte för andra sa att det inte var ett jobb, inget man kunde tjäna pengar på, att man sjöng dåligt och inte alls kunde blir en sångerska, etc. Allt det ska bort så man kan hitta vad det är man verkligen brinner för. DET vill jag hjälpa till med. Bland annat. Det är så himla mycket jag vill göra – superroligt!

Så nu är det dags att lita på mig själv och det jag gör. Fortsätta öva på alla sätt för att nå ett läge där jag vet att det jag känner och får till mig stämmer. Allt utan att lägga mina egna tankar och värderingar i det jag ser och känner.

Åh, vad spännande detta är 🙂

Sol, glädje & massa kramar
Lina ❤

Att vara efterfrågad och stå för den man är

Hej fina du,

Alltså jag är sååå glad. En tjej som ska öppna yogastudio i Malmö mailade mig och undrade ifall jag skulle vilja sälja mina smycken hos henne då hon tycker dom är så fina. Jag blev verkligen jätteglad. Det känns så underbart att något jag gör uppskattas av andra. Jätteroligt! Dock ville hon jag skulle sälja på kommission, vilket jag för närvarande inte är intresserad av då jag vill sälja, få in pengar så jag kan köpa nytt material. Jag är ju en liten hobbyverksamhet och att ligga ute med massa pengar är inte något jag i nuläget kan eller vill. Men hon skulle fundera, så vi får se vad som händer.

Och sedan kom ett meddelande från en person som sett mina smycken på India, på Triangeln i Malmö – han tyckte dom var jättefina och undrade om jag ville vara med på ett event nu på fredag kväll då han skulle ha en stor födelsedagsfest på ett ställe i Malmö. Jag blev än en gång sååå glad att höra att mina smycken är efterfrågade och att han tyckte de skulle passa bra in på hans event. Dock är jag absolut ingen kvälls/nattmänniska så jag tackade nej, men tackade sååå mycket för frågan och sitter nu och ler av blotta tanken på att det jag sitter i min ensamhet och gör uppskattas så mycket av andra.

Jag vill lära mig att följa flödet, men ändå inte tacka ja till allt som kommer i min väg. Jag vill stå stark i den jag är och de värderingar jag har – utan att för den delen bli rigid. Jag vill känna in vad som är rätt för just mig. Att sälja på kommission är inte rätt för mig. Jag har inget behov av att växa med mina smycken – det är en hobbyverksamhet som jag inte är beroende av. Jag tycker mest det är roligt och vill vara kreativ.

Jag har dock lovat mig att aldrig tacka nej för att jag är rädd – att jag verkligen ska känna in så om jag tackar nej gör jag det för att magkänslan säger det, inte för att rädslan hindrar mig. Jag vill följa flödet på alla vis och komma dit jag ska, i min takt och med öppet och ärligt hjärta.

Jag är tacksam och glad! Verkligen!

Sol, glädje och många kramar
Lina ❤

Örterna halverades och tankar om ordet “vårkänslor”

Hej fina du,

Har du vårkänslor nu när graderna klättrar uppåt på termometern och solen skiner med alltmer värmande strålar?
Jag har vårkänslor. Men inte på det sätt som ordet “vårkänslor” verkar innebära. Som jag har uppfattat det så ska det spritta i benen, man ska le och skratta och känna stor förhoppning inför den sommar som är på väg. Glädje och sociala aktiviteter är ord jag känns förknippar med “vårkänslor”. Riktigt så är det inte för mig. Jag njuter massor av att solen tittar fram, men för mig har jag alltid blivit lite lätt deppig vid våren. Jag känner “krav” på mig att vara mera social och ha så roligt och vara igång med saker och ting. När det blir krav på att något bör vara på ett visst sätt tappar jag lite sugen. Det är precis som t ex att fira nyår. Jag kan på en hand räkna ut nyårsaftnar jag verkligen kommer ihåg och kvällar som var härliga. Oftast är det så mycket förväntningar och annat som på något sätt tar bort det roliga i allt. I alla fall är det så för mig. Och detta med våren har jag känt så länge jag kan minnas. Nu känner jag nog lite samma sak, men tillåter mig att ta saker långsamt i min takt. Min spralliga känslor kommer också, men inte riktigt än. Jag tar det lugnt. Ett steg i taget. Tittar ut lite på balkongen. Tar en promenad i parken. Men det sociala och alla förväntningar – njae dom hoppar jag nog över. För mig kommer glädjen inte av ett väder – utan den kommer inifrån, när jag känner för det och när jag vill. Kanske det egentligen är så att jag sätter mig lite “på tvären” när våren kommer. Som en liten unge som stampar i marken och själv vill bestämma när det är dags att vara aktiv och social och glad. Ja, så kan det vara. men det spelar ingen roll. Jag är som jag är och jag mår bra och har roligt och kommer ut i världen när jag är redo för det. Inte än då alltså 😉 Men halleduttan vad jag njuter av allt som blommar. Så vackert det är. Jag älskar verkligen att både Viktor och jag har fotograferandet som intresse. Det är superroligt!

Och kroppen har lugnat sig efter att jag pratade med “ört/akupunktör”-mannen och minskade dosen med hälften. Så jag har sovit som en stock två nätter på raken nu. Wihoo! Och det är inte vanligt vad gäller mig. jag brukar alltid vakna några gånger och gå på toa, men nope, inte dessa nätter. Helt ljuvligt. Tack, tack, tack!

Sol, glädje & kramar,
Lina ❤

Ps – Jag bloggar väldigt sporadiskt, så ifall du inte vill missa ett inlägg –  tryck på en av Följ-knapparna till höger. Bekräfta det mail du först får och sedan dyker det upp ett mail hos dig när jag gör ett inlägg på bloggen 🙂 Tack för att du följer med mig på denna resa!

Jag tror jag jinxade det …

Hej fina du,

När något går bra är jag så rädd att säga det högt med rädsla för att jinxa det. Det har varit lite likadant när Egon nu varit så otroligt sjuk. Veterinären sa att en liten parasit (som var vad de hittade som sjukdomsorsak) inte kunde göra honom så sjuk som han var och att om han inte blev bättre ansåg hon att vi borde låta honom gå … Han var så otroligt sjuk … Men han blev bra. Helt otroligt. Vi var beredda på att bara ha några dagar kvar med honom men han sitter nu på sin favoritlampa och pratar och sjunger heeeela tiden. Jag har varit så rädd att säga att han mår bra, för ibland har jag skrivit på hans instagram att han verkat må bättre och dagen efter har vi hamnat hos veterinären.
Lite så blev det för mig igår. Fast jag hamnade inte hos veterinären. Inte heller läkaren. Det var bara känslan att när man mår så där otroligt bra och är rädd att det ska gå dåligt bara för man säger det.

Jag går sedan lite mer än en vecka tillbaka på örter. Tanken är att stilla och stabilisera en stressad kropp som på något sätt verkat leva sitt eget liv lite för länge nu. Jag som enligt ayurveda är en typsik vata-person, som är spattig och ofta uppe i varv och har många järn i elden,  har uppfattats av andra kunniga att vara en kapha-person, dvs en person som är väldigt lugn av sig och lite slö och “försoffad”. (Kapha har massa andra drag också, men det var detta de grundade det på). Så ja, det är tydligt att det har varit lite knas i min kropp ett bra tag. Säkert flera år. Så jag går nu på örter för att stabilisera allt. Han jag går till är insatt i kinesisk medicin och jobbar med akupunktur och örter. Direkt efter jag tagit första klunken, av de första sju dagarna, med örter försvann en irration jag haft konstant under en längre tid. Den var som bortblåst efter första klunken örter. Otroligt befriande. Dock byttes örterna pga andra anledningar och jag har inte sovit ngt alls nu på två dagar. jag brukar fixa en natt utan sömn, men när det nu är två nätter är jag helt slut. Örterna sätter igång en sorts stress i kroppen som gör att det vibrerar i huden och det är omöjligt att sova. Så jag har mailat dom så får vi se vad som händer. Att jag skriver om detta är just för att jag i inlägget igår skrev just rädslan över att säga att något är bra med rädsla för att något knas”negativt ska hända 😉 Men som Viktor säger “två steg framåt och ett steg tillbaka”. Det kan ju ta ett tag innan man hittar rätt örtblandning och får balans på saker och ting.

Idag skulle jag ha träffat en fin vän och planerat inför en framtida workshop tillsammans, men dagen fick ändras och jag ska istället bara vara och ta stunden som den kommer. Jag ser alltid att det som händer på något sätt är meningen – även fast vi inte alltid vet eller förstår varför. och om det inte finns nån mening så hittar jag alltid en fördel med det som sker. Det betyder dock aldrig att jag stänger inne känslor. Åh nej. Ut med skiten. Skrik i kudden. Slå kudden. Fulgråt. Ut med alla känslor, låt inget sitta kvar i kroppen.  Så här ser livet ut just nu och jag gör det bästa av det. Om jag orkar ska jag läsa lite av alla böcker jag har enat på bibblan. Det är en väldigt stor hög 😉

Ha en jättefin dag,

Sol, glädje och kramar från en toktrött
Lina ❤

Ps – Jag bloggar väldigt sporadiskt, så ifall du inte vill missa ett inlägg –  tryck på en av Följ-knapparna till höger. Bekräfta det mail du först får och sedan dyker det upp ett mail hos dig när jag gör ett inlägg på bloggen 🙂 Tack för att du följer med mig på denna resa!

Smyckesleverans, spöken och ljus

Hej fina du,

Efter att ha känt som det varit stopp i mitt liv i flera år börjar saker och ting lossna och det känns för första gången på länge som att jag är på rätt väg. Känns helt underbart! Ja, det är så mycket tankar att jag inte ens vet var jag ska börja. Jo, det vet jag. Det började nog för två veckor sedan när en vän var här hemma och jag skulle göra en kortläggning på henne. Orakelkort (en form av tarotkort). Sedan min mediala peak 2010 känns det som jag legat lågt och i princip inte känt något alls och inte litat alls på min intuition. Men nu känns det som det är dags att sätta igång. Innan har jag velat sätta igång, men inget har flutit på, men nu pekar mycket åt vilket håll jag ska gå åt.
Jag var otroligt nervös inför läggningen, men det visade sig att den var väldigt tydlig enligt henne. Så ja, det är dags att lita på mig själv och det jag känner och lägga ego ch prestationsångest på hyllan.

Idag känns det som jag har hunnit med massor och klockan är inte ens tre.
Det startade med att jag skulle iväg och lämna smycken till butik India på Triangelns köpcentrum. De vill sälja mina smycken och det känns sååå roligt. Så från och med idag kan du köpa halsband och armband gjorda av mig där. Jätteroligt!

Sedan blev det att jag fick hjälpa en vän i nöd och rensa (på distans) i hem och på jobb. Det var saker som vältes ner och förstördes och det var barn som inte kunde sova.
Under min “rensning” såg jag två personer, varav den ena var en gammal vän som mest är kvar för att vara rolig och göra lite oss, även fast
de levande sällan förstår det roliga bakom att putta ner saker och annat. Men med vetskapen vad som ligger bakom kan man se saker på ett annat sätt och känna kärlek och inse att någon finns där för en.
Ja, det finns massa mer att skriva om detta, men jag ska inte gå i på detalj, särskilt inte när det gäller barn. Jag kan bara berätta att där fanns mycket ljus och mycket kärlek i detta barn. Otroligt vackert att se.

Men en sak jag undrar – är det någon som vet var man kan få fram vad som funnits på en plats tidigare? Jag tänker gammalt och långt tillbaka? Jag får nämligen upp bilder på något jag inte riktigt förstår och tänkte att det skulle vara intressant att se vad som funnits på platsen mååååånga år tillbaka.

Och så har jag köpt mig en fin skylt, så jag vet vilken som är min plats vid skrivbordet här hemma – Superwoman; jupp, det är jag. Och det är säkerligen du också. Vi är alla superwomen 🙂

Och jag har ätit gott (eller ja, det vet jag ju inte eftersom jag fortfarande inte har någon smak, men jag gissar det är gott 😉 – chiapudding med massa bär.

Och nu ska jag göra ett halsband. Och livet känns gott. På så många sätt. Jag kan bli lite rädd att säga sånt högt. Rädd att jinxa något … Men vi måste leva där vi är och leva livet fullt ut annars fungerar det inte.

Ha en underbar dag,

Sol, glädje & kramar
Lina ❤