Att vara geniun

Hej fina du,

Det här med att vara genuin, vad innebär det för dig?

För mig innebär det att man visar den man verkligen är inför andra. Att man är ärlig och kan våga visa sina känslor och inte låtsas att allt är bra när det inte är det, att skratta åt sig själv och sina knasigheter, att se sina fina sidor och glänsa i dom. Att på alla sätt vara den man är.
Att ses och prata jobb och väder och låtsas att man mår toppen i livet när man egentligen bara vill krypa ihop och dra nåt gammalt över sig, är inte vad jag söker. Att man ibland sätter på en mask för att kunna hantera alla känslor, det förstår jag absolut. Det är ren överlevnad. Men att göra det ofta och under längre perioder, näe det tror jag inte på.
Det är just i möten när alla parter är genuina om vilka de är som möten blir så otroligt vackra. Som igår. Då träffade jag en fin vän. Vi har känt varandra i 30 år och ses några gånger om året. Under de år hon hade småbarn sågs vi mer sällan. Vi har aldrig setts ofta. Men vi är de vi är. Vi är öppna med hur vi mår och vad vi känner. Våra möten blir därför stunder där vi visar ilska, sorg och glädje. Det är så underbart och vackert. Jag formligen älskar det. För mig handlar det aldrig om att grotta ner sig i om man mår skit, utan mera att våga prata om det och visa den man är just nu. Man möts på ett helt annat sätt när alla masker är borta. Just det att våga säga att man är rädd för något, känner oro över något, är stolt över sig själv med ngt, etc. Jag skrattar så otroligt mycket med de personer jag har verkligt genuina möten med. Det är ofta även mycket allvar, men på något sätt är det just det som dukar fram för alla dessa hjärtliga och underbara skratt. Det kommer så mycket kreativt och glädje ur allt och jag känner mig så inspirerad och upplyft efteråt. Åh vad det är härligt.

Jag har ett exempel på möten när jag känner man inte är genuin – hur mötena inte blir lika sanna. Får många år sedan var jag på en middag. Jag levde då med en man med barn och det var stundtals lite jobbigt det här med att bo med någon annans barn. På middagen var en kvinna, som jag träffat tidigare, som var i samma sits som jag och vi pratade och jag sa något i stil med “Jag har hört att du, som jag, också har det lite tufft med att bo med NNs barn?”. “Åh nej, det är så bra så. Vill du ha ngt att dricka??” Och där dog det. Det hade kunnat handla om en stund där vi möttes och kanske gav varandra råd, skratta åt våra knasiga tankar och idéer och få nya sätt att se på saken, men istället blev det en stund med prat om matlagning, inredning och väder.

Näe, vi måste våga vara mer genuina och verkligen mötas. Våga visa dom vi är. Våra styrkor och “svagheter”. Vi kan få så mycket nya tankesätt och hjälp av andra om vi vågar vissa vem vi är.

Delar två vackra soluppgångar från vår vardagsrumsfönster och önskar dig en helt fantastik dag.

Kram
Lina ❤

Ps – Jag bloggar väldigt sporadiskt, så ifall du inte vill missa ett inlägg –  tryck på en av Följ-knapparna till höger. Bekräfta det mail du först får och sedan dyker det upp ett mail hos dig när jag gör ett inlägg på bloggen 🙂 Tack för att du följer med mig på denna resa!